En liten reseskildring - Walsrode 21-22 maj
Vi hade lobbat för den här resan ganska länge här på vår hemsida, men när antalet deltagare fastställdes ca 1½ vecka innan avfärd slutade det ändå med att vi bara var 6 st (!) som embarkerade minibussen hemma hos Laila på morgonen den 21:a. Lite magert resultat måste jag ju få tycka, men men, så är det.
Vi sex som nu styrde kosan söderut gjorde det i alla fall med mycket förväntningar i bagaget. Hälften av oss hade aldrig varit i Walsrode tidigare och de som hade varit där, ja för dem var det länge sedan, så i princip kan vi säga att vi allihopa var "nollade" inför besöket.
21:a maj
Jag ska inte dra en 55 mil lång bilresa i långbänk, men efter ett par kiss-/fikapauser på vägen ner mot Rödby hade jag en förhoppning att vi skulle komma med en tidigare färja än den jag hade bokat plats på. Den förhoppningen grusades ca 2½ km innan färjeläget - anledningen stavas KÖ. Där och först där korkade vägen igen fullständigt. Kön rörde sig inte framåt snabbare än i den takt täten betalade/visade sina biljetter vid incheckningen. Det tog väl i runda slängar 1 timme innan vi var framme vid biljettluckan och sedan ytterligare ca en ½-timme innan vi var på färjan. LUNCH!
Hela vägen ner sedan på de tyska motorvägarna hade vi ett ruskigt mörkt nederbördsområde bakom oss hela tiden, med åska, regn och bitvis friska vindar. Väl hemma igen fick vi höra att det t.o.m. varit en tromb i Lübeck-området, så det var inga dåliga grejor vi höll bakom oss (som tur var).
Hotellet jag valt (Haus am Walde i Bad Fallingbostel, ca 8 km från Walsrode) var precis så charmigt som det såg ut att vara på deras hemsida. Verkligen "litet men naggande gott" och väl passande vårt behov. Snyggt och prydligt, med lite touch på inredningen. Frukosten (denna ack så viktiga måltid) var även den mycket fräsch och med brett urval.
Mycket bra service ovanpå detta gjorde inte saken sämre. Jag hade nämligen med mig fåglar som skulle byta ägare dagen därpå och dessa måste jag ju få placerade någonstans över natten. Inga problem - ägaren lät oss helt enkelt få tillgång till ett av garagen på gården där vi kunde ställa boxarna.
Efter lite uppfräschning efter resan var vi hungriga på kvällsmat (i alla fall några av oss)! Efter lite lullande i byn hamnade vi på en mycket trevlig grekisk restaurang, där både mat och service var mycket bra. Vi kunde trots allt sitta ute (ca 15 grader med uppsprucken himmel), vilket givetvis förhöjde stämningen ytterligare.
22:a maj
Morgonen den 22:a vaknade vi till ett strålande fint väder. Lite soldisigt bara, men behagligt. Efter utcheckning och packning var vi iväg mot fågelparken ca 0815.
Parken öppnade kl 09. Efter att ha överlämnat de fåglar vi hade med oss till den gode holländaren, var vi inne i parken ca 15 minuter efter öppningstid. Det första som slog mig var: "vilken sagolik blomsterprakt". Otroligt tät vegetation av i huvudsak jättelika rhododendronbuskage som stod i full blom mötte oss. När man gick omkring i parken förstod man också att tysk noggrannhet gällde. Snyggt och prydligt överallt. Gångarna var sopade och rabatterna lukade. Och ändå såg man inte till särskilt mycket personal inne på området.
Parken var också en begivenhet för den trädgårdsintresserade. All exotisk växtlighet som var ditförd var ordentligt uppmärkt med skyltar, inklusive de latinska namnen, vilket givetvis kan locka dit även den som är lite mindre fågelintresserad.
För att inte missa de delar vi var allra mest intresserade av och eftersom vi inte hade jättemycket tid på oss, begav vi oss direkt in mot mitten av parken och papegoj-/parakitdelen. Innan vi kom fram till den öppna, centrala, delen av parken passerade vi ett par större voljärlängor som låg fantastiskt fint inbäddade i växtligheten. Inget höjdarljus för att kunna ta verkligt bra foton, men det gjorde inte så mycket. Att få se fåglarna i så fina miljöer uppvägde med råge mitt egoistiska behov.
Vi fick även varit inne i den största voljär jag någonsin sett. Voljär och voljär förresten - jag skulle vilja kalla det ett nätat hus!
En grov uppskattning: 80 m långt, 25 m brett och 15 m i takthöjd. Ja, det var så stort så det är ju inte klokt! Och med de volymerna att spela med kan man ju inte misslyckas med att göra något extra av miljön för fåglarna. Kraftig vegetation och rinnande bäck. Huset inrymde mer typiska "parkfåglar", toppade med en stor flock rosa storkar (eller var det ibisar?). Imponerande.
I parkens centrum finns de stora papegoj- och parakitvoljärerna och här ägnade vi (självklart) en längre tid. Pernilla blev god kompis med en (tror jag) gulskuldrad amason som absolut inte ville släppa taget om hennes fingrar.
Innan lite fika hann vi också med att gå runt i det stora tropiska huset (som i och för sig inte bjöd på några överraskningar och definitivt väldigt lite fåglar, faktiskt).
Efter fikat var det dags att gå ner mot uppvisningsplatsen, där man varje dag kl 12 kör en liten fågeluppvisning.
Det är ju alltid kul att få se på exotiska fåglar i frihet göra lite konster (eller egentligen, att visa upp sitt naturliga beteende), men jag tycker att uppvisningen var lite väl kort - bara 27 minuter.
Nåväl, det vi fick se var bl. a:
- ett par olika sorters örnar (gjorde inget särskilt uppvisningsmässigt, men givetvis mäktiga att titta på)
- en kondor (ännu mäktigare att titta på!). Skötaren försökte smått förgäves få kondoren att jaga ett "kadaver" av ett lamadjur.
Fågeln var måttligt intresserad av just detta moment, men skötarna fick den i alla fall att flyga mellan varandra, strax över
huvudena på oss i publiken. Hade man inte mittbena innan, så........
- den afrikanska ormjägaren sekreterarfågeln. Här lyckades skötaren bättre med att visa fågelns jaktbeteende. Ut med en
gummiorm på gräsmattan, sedan var det åka av. Fågeln anfaller ormen bakifrån för att minska risken att själv bli biten.
Med sparkande och trampande mot nacken tröttar den ut ormen, för att sedan hugga den med sina spetsiga näbb.
Uppvisningen avslutades sedan med en blandning av olika friflygande papegojor (aror, jackos, kakaduer och morhuvade).
Efter uppvisningen gick vi upp till det stora lori-huset. Än en gång blev jag imponerad av hur rent och snyggt personalen höll burarna och omgivningarna. Inte minst med tanke på lorisarnas benägenhet att skita ner.
Därefter gick vi till rovfågelhörnan, som i mitt tycke faktiskt var lite för liten i omfattning (och då menar jag utbudet). Voljärerna var jättestora och fåglarna hade det fint, men det fanns inte mer än ett tiotal olika typer av rovfågel-arter att beskåda. Med tanke på hur många olika arter det finns av dessa mäktiga djur, tycker jag som sagt att det temat i parken var alltför litet.
Klockan var nu strax efter 13 och tyvärr började det dra ihop sig till regn. Vi kände oss ganska tillfreds med vad vi fått se och började så smått dra oss mot utgången. På vägen passerade vi än en gång platsen för fågeluppvisningen. Där stod en stackars skötare kvar och ropade "Pablo, Pablo", med sikte mot en trädtopp en bit bort. Vi såg givetvis inte någonting, men så, helt plötsligt, dök det ner en grå jacko med sikte på skötaren. Och så var alla fåglar från uppvisningen infångade igen!
Nu började det stänka. Vi hann med uggle-borgen också, där man samlat ugglor och uvar snyggt "inbäddade" i en borgruin, innan det definitivt var dags att gå mot utgången.
Souveniraffären var tyvärr ett virr-varr av olika krims-krams-artiklar. Meningslösa pennor, nyckelringar, plastfigurer och -smycken. Varför inte istället (eller åtminstone också) ha lite roliga t-shirts, böcker, DVD:er och andra fågelgrejor (t. ex hjälpmedel, leksaker etc.). Men tyvärr, ingenting sådant.
Hemfärden är det inte så mycket att skriva om. Regnet tilltog och var bitvis ganska kraftigt, så hastigheten på autobahn fick anpassas därefter, men allt gick lugnt och fint. Vi var åter i Mjällby ca 2300.
Sammanfattning
Resan ner till Walsrode var väl värd de 110 milen i minibuss! Parken är storslagen, bredden på fågelutbudet imponerande. Årstiden var också helt rätt, med härlig blomsterprakt och lagom varmt.
Jag hade kollat in väderleksprognosen för dagarna och (tyvärr) blev vädret precis så dåligt under fredagen som meteorologerna sagt. Samtidigt kände vi oss inte stressade när vi gick runt i parken, utan ser man till att vara där vid öppningstid så räcker en dag för att hinna med allt.
Hotellet vi bodde på var billigt, men verkligen att rekommendera. Vad skrev jag - "litet men naggande gott". Absolut!
Christer Olsson
Redaktör, chaufför und reiseleiter!
